3 träningar på Hybridgräset på Björkvalla och ett sent besked om att äntligen få entra A-planen i premiären kom som ett riktigt glädjebesked. Men någon extrem fördel av att spela på hemmaplan tror jag inte riktigt att vi hade. Men vi kommer till det. 
Solen sken och våren var däremot i luften så förutsättningarna där var helt underbara. En premiär ska spelas på gräs och vi tog oss igenom det! 

Spänningen fanns i luften och grabbarna satt som ett gäng koncentrerade, påkopplade maskiner i omklädningsrummet och det kändes verkligen som vi var med hela vägen!

När matchen väl satte igång så var det vi som tog tag i taktpinnen och försökte rulla boll medan Brösarp mest gick på omställningar. Men det var i ärlighetens namn inte dom som skapade dom omställningarna, snarare vi som gav bort dom. Men Brösarp visade att dom inte skulle komma till Blentarp för att bli några slagpåsar. 
Men de allra farligaste lägena var det vi som skapade. Allra mest tänker jag på friläget som Scott hade när han sånär rundade målvakten men densamma fick en tå på bollen och räddade det. 
Men första halvlekens big NO NO, kom när Adam fick båda sulorna i vaden och inte ens en frispark med sig. I sekunden senare tog Johan ett gult kort och även Adam fick ett för sin reaktion. Och där började något som vi inte får ta med oss vidare. Det blev gnälligt, frustrerat och alldeles för mycket fokus på fel saker som i sin tur gjorde att vi tappade allt vad fotboll heter. Det gjorde också att Brösarp fick tag i matchen mer och mer. 

I halvtid så var det mer eller mindre bara snack om att lägga fokus på rätt saker och inse att vi kan bättre än vad vi visat dom sista 20 i första halvlek och när vi väl kom ut på banan igen så kändes det som att vi tagit åt oss av det. Det var mer positivt och vi tog tag i det mer och mer. Det kändes som det hängde ett mål i luften och vi skapade en hel del men fick inte in bollen. 
Pratade med Johan, i bilen hem, om den klassiska XG (Expectede goals) och där tror jag sifforna till vår favör var höga. 
Och under tiden vi pressade framåt för ett mål så hände något som inte fick hända. En omställningen där vi var lite för passiva och ett friläge till Brösarp som satte dit den. Här var det bara att be till gud att luften inte skulle gå ur oss på en tungsprungen plan samtidigt som vi rent psykologiskt inte riktigt varit hundra. 
Men snarare tvärtom blev det och vi tog tag i det direkt och visade att vi inte tänkte ge bort något i onödan. Och här ska mängder med beröm komma till kollektivet som faktiskt tog sig i kragen och visade vägen. 
Vi flyttade upp Johan i anfallet sidan om Döhle som under hela matchen skapat enormt med yta bakom motståndarnas backlinje och det utnyttjade Johan vid första möjliga tillfälle och det resulterade i ett friläge som Johan satte dit. 
Här måste vi kunna utnyttja dessa ytor betydligt mer och oftare när dom uppstår men jag är övertygad om att det kommer mer och mer desto längre säsongen lider.
När frågeställningen kom om vi skulle fortsätta gå för det blev ett ja så såg man hur det lyste i spelarnas ögon. VI VILL MER!

Dom sista minuterna av matchen så blev det lite av en kavalkad av chanser. Pfieffer i målet fick göra en kanonräddning samtidigt som vi skapade en hel del hörnor och målchanser. Bollen vara nere och snurrade i målområdet ett par gånger till vår favör men vi fick inte in bollen. 

1-1 blev slutresultatet och det var i ärlighetens namn en typisk premiär där vi ändå måste säga att det blev en godkänd match till slut. Vi tappar inte det vid ett baklängesmål, vi vill mer och vi skapar en hel del klara chanser.

Nu är det bortamatch i serien på Söndag mot Vittskövle och dessförinnan försöker vi lösa en YA-cup match där vi möter Kivik/St Olof. 

Bara att köra vidare!